Sveriges Frimärks Ungdom
Aktuellt | Frimärksskola | Spel | Skicka vykort | Sfung | Kalender | Kurser | Länkar
 
  

Postryttarens historia

Postryttare eller Postiljoner började man att anställa omkring 1675, de ingick i det som kallades Kungliga Post Companiet.


De fick rida på böndernas hästar och en annan av deras uppgift var att hålla efter postbönderna.

Bönderna skulle se till att det alltid fanns en häst reserverad för postföringen.

 

De var klädda i uniform och var beväpnade, de anställdes i första hand på linjer där det förekommit rån och överfall eller att linjen fungerat dåligt. En kunglig förordning från den 14 december 1839 säger att en postiljon skall ha två skarpladdade pistoler att användas till försvar i nödvärn och mot rånare samt våldsverkare, 1875 byttes pistolerna ut mot revolvrar.

Det var ju inte bara rånare som utgjorde en fara utan även rovdjur.

 

Vad det gäller rån kan nämnas att den 23 augusti 1746 blev postbonden Henrik Henriksson från Tystinge i Närke rånmördad i den djupa Tivedskogen på sin väg till postgården i Ramundeboda. På poststråket mellan Köpenhamn och Oslo rånmördades en norsk postförare 1757 och en minnessten med inskriptionen ”här blef norske post röved år 1757” restes, stenen är placerad mellan Margretetorp och Östra Karup.

 

För att bana fri väg och förvarna nästa postbud- ryttare, utrustades de med posthorn så att de kunde ge en signal när de närmade sig, ridande kurirer kunde sköta överlämningen av postväskan till näste under galopp, för att inte tappa tid. Användningen av hornen upphörde formellt 1872, men användes ändå fram till 1930-talet.

Text och Bild:
Christer Andersson
christer.a@sfu.se


Publicerad av: Kansli



  
 
  ©2004-2013 Sfu.se | Om Cookies
Tema 1Tema 2Tema 3Tema 4